Till och borja med vill jag forklara mitt inlaggs brist pa alfabetets tre sista bokstaver. Min dator ar (fortfarande) trasig och jag lanar dator av Freja. Dock saknar denna svenskt tangentbord.
Jag ar valdigt ledsen nu i dagarna.
Jag har fatt brev fran polisen dar jag fatt veta att utredningen laggs ner da de inte kan styrka att iioterna ar skaligen misstankta for misshandel.
Jag kanner mig krankt, sarad oh allmant ledsen.
Jag forsoker att inte tanka pa det men det ar svart. Hur ska jag kunna ga vidare fran det har?
Det har gatt sa langt att jag funderar pa att ga ur styrelsen i jarnsparvarna samt sluta ga pa traningar. En av personerna som ar medlem och ar pa traningarna har varit oh festat med en av de som misshandlade mig och, efter vad hon har sagt till Martin, verkar inte tro pa vad som hande.
Det far mig att kanna mig annu mer krankt, sarad och ledsen.
Det kanns som att sa mycket ha tagits ifran mig bara pga av det har och det kanns inte ratt. Det kanns som att jag ar dn som straffas istallet for idioterna som skadade mig.
Ar det sa det ska vara?
Ar det jag som ska forlora vanner pga det har? Formordligen visar det har bara vilka javla as de faktiskt ar. Det spelar dock ingen roll, jag tycker inte om att ha blivit satt i den har sitsen.
Jag har inte gjort nagot fel. Men de som gjord det straffas inte pa nagor satt. De sa kllade vannerna staller sig pa deras sida, arrangorerna portade dom inte och nu sager rattsvasendet att de inte gjort nagot fel.
Vad hr varlden emot mig?
Okay, det darar kanske lite emo att saga, men det ar just sa det kanns nu.
