De falska leenden och sociala falskspelens högtid

Det närmar sig julafton, en tid som för mig är fylld av många motstridiga känslor. Jag tycker det är jättemysigt med lysande stjärnor i fönstren, lussebullar och julgran och allt det där men jag avskyr själva julen.
I regel är julen för mig något ångestfyllt och väldigt laddat.

Jag älskar att ge bort julklappar till mina nära. Klappar som jag funderat länge på, vad personen önskar sig, något som kan representera givaren, i det här fallet mig. Jag tycker det är jättemysigt att sitta och lyssna på härlig musik samtidigt som jag slår in klappar och funderar ut fyndiga rim. Men sedan kommer julafton...

Julafton är inte en familjehögtid som bör firas med dina nära och kära. Julafton är en högtid som du måste prestera bättre än någonsin och som du SKA fira med dina nära och kära. Du ska äta den äckliga julmaten (nej, jag uppskattar i regel inte julmat) och sedan är det julklappsöppning. Ja, det är jätteroligt att få presenter, problemet är att det här är en högtid där folk slänger ut tusentals kronor på presenter som egentligen inte har en tanke bakom. Bara för att man måste ge.
"Ja, men hon kommer köpa till mig och han kommer ge mig och..." Alla de här känslorna skapar motprestation vilket gör att man MÅSTE ge något tillbaka. Även om man inte känner personen så bra eller inte alls har någon särskild klar uppfattning över vad personen kanske önskar sig.
Allt det här är grunden till varför jag är så stressad över julen. För att man "måste" ge och få presenter utan särskilt stor tanke bakom. Och det är då det blir så fel...
Hur ska jag reagera när jag öppnar ett paket och rent ut sagt tycker att innehållet är crap? Jag FÅR inte säga "Tack, men den här är inte direkt min stil." utan jag måste vara falsk, le stort och tacka så hemskt mycket över något som har getts utan en tanke på den som skulle få den.

Jag hatar att spela spel. Jag förstår mig inte på dem och de får mig att må dåligt.
Det är precis därför julen är den största ångestladdade tiden på hela året. Det är inte någons glädjens högtid utan snarare de falska leendena och sociala falskspelens högtid.

Därför hatar jag julen.

Men nej, det BEHÖVER inte vara så. Att få en present som någon verkligen har tänkt ut och lagt ner omsorg på betyder så otroligt mycket. Att öppna ett paket och hitta den där saken som verkligen är Jag är underbart!
Och en sådan sak behöver inte vara dyr, det kan lika gärna vara en gammal pocket från en secondhand, det spelar ingen roll.
Huvudsaken är att det inte ges bara för givandets skull.

Kastrering och terminsavslut

I torsdags blev Fantomen kastrerad. Operationen gick bra och han kom hem utan problem.
Han har varit seg i magen och jag tänkte ge det några dagar på att bli bättre. Det hjälpte inte.
Idag ska Martin plocka upp lite mediciner på apoteket som vi hoppas ska sätta igång magen på honom.
Det är klart man blir orolig för sin lilla älskling :-/


Året börjar närma sig sitt slut och så även denna studieperiod. Slutarbetet för religion är avklarat med ett mvg i betyg. Nu är det bara slutbetyget på hela kursen jag väntar på och det får jag veta imorgon.
Igår hade jag nationella prov i Engelska B på läsa och lyssna. Det innebär att jag är halvvägs igenom dem. Imorgon kväll är pärsen över.

"Grattis, du är faster"

Och så var det den lilla historien om min brorson som jag utlovat.

Den 3:e september var jag på en väns 40:års-fest. tidigt under kvällen ringer min bror. Vi har inte haft särskilt bra kontakt och jag var en smula irriterad när han insisterade på att jag skulle sätta mig ned. Tack och lov lyssnade jag för en gång skull.
"Grattis, du är faster" är det han säger.

Min första tanke var att han hade skaffat en ny hund (då hans förra dog för några få månader sedan). Sedan tänkte jag att det var ett otroligt underligt ordval för att berätta att man skaffat en ny hund. Jag lyckades stamma fram någon förvirrad fråga och han svarar att han är pappa.

Vad svarar man på det?

Han berättade att han samma morgon fått ett samtal från hans ex-flickvän som berättade att han blev pappa i början av augusti.

Återigen, vad svarar man på det?
Han berättade att han själv inte visste hur han skulle reagera. att han först blivit arg och sedan glad och nu visste han varken in eller ut.
Det är ungefär då jag lyckas stamma fram ett "Grattis... tror jag..."
Och han brast ut i skratt och lät otroligt glad när han sa att min reaktion var den bästa reaktionen hitintills och det fick honom på betydligt bättre humör.

Jag fick bilder av min brorson som bar namnet Leon. Jag var inte överförtjust, jag kunde inte relatera till det alls.

Tills jag träffade honom det vill säga.
Mamma träffade Tessie och Leon ute på stan och tog sedan med dem till Arcane där jag jobbade.
Första gången jag såg detta lilla underverk smälte jag. Jag fick hålla honom och jag gick runt med honom i butiken och visade honom alla nördiga spel som väntar på honom och förklarade vad han borde spela och vad han inte alls skulle spela.
Några dagar efteråt var vi på Willes dop (Min barndomsvän Saras son) och jag fick då hålla Leon under hela ceremonin och därefter under stor del av fikat.
Och hur kunde man inte bli förälskad i det där lilla knytet som kröp ihop som en liten groda i min famn? Som blev jätteglad när Martin började prata japanska med honom och gurglade tillbaka?

Ja, jag är jätteförälskad i min lilla brorson.
Han är utan tvekan den finaste bebisen i världen. <3

Det där med amigurumi

Jag hade länge stått och tittat på boken 'Amigurumi, söta små glädjespridare' av Mia Bengtsson och blivit otroligt förtjust. Blev ännu mer förtjust när jag såg att det fanns en liknande om hur man virkar små chtullu-monster och liknande.

På Panduro fanns dock bara den förstnämnda men det var inget negativt. Återigen har jag fått hantverk på hjärnan och då är det bara att sätta igång!
Så boken införskaffades, tillsammans med garn, virknål och stoppning.
Idag blev jag klar med min första, en liten söt bäver. Gjorde den till nyckelring och ska ge den till martin. Om han blir glad eller inte får vi väll se, men den var i alla fall rolig att göra! :)

Planerar att göra ett helt gäng av dessa små figurer att sätta på ett band att ge till min brorson på tre månader. (Den historien kommer inom kort. Det här inlägget är om virkning!)

Igår surfade jag runt och jag vet inte riktigt hur men på något sätt snubblade jag in över en blogg om just att virka amigurumi. Hon hade gjort små jättesöta virkade converse för bäbisar! Klart man blir lite förälskad! ^^
Så mönstret för dem är inhandlade och snart ska även garn och mindre nål köpas. Sedan ska det virkas converse! Återigen till min brorson.

Oavsett är det en jättemysig blogg med massor av mönster, både gratis och som man kan köpa billigt. Rekommenderar den starkt!
Kan också tipsa de som, likt jag, blivit frälsta av virkning att hon annordnar flera utlottningar och liknande. en pågår just nu så skriv en kommentar och vad med i utlottning!

Hennes blogg hittar du --> Här <--

Top tio snyggaste karaktärerna!

Mrs Nellie Lovett


Film: Sweeney Todd
Spelad av: Helena Bonhem Carter

Hennes bleka och utmärglade ansikte, de slitna 1800-talsklänningarna och att hon är den verkliga elakingen i den här filmen, gör henne till en riktig hottie!
Jag menar, vem som helst kan väll skara halsen av någon men vem fasiken kommer på tanken att göra paj av liken och dessutom göra en ordentlig vinst på att sälja dem?
Helena Bonhem Carter har aldrig varit hetare!






















Gabriel


Film: Constantine
Spelad av: Tilda Swinton

Det här är en ganska tung roll... jag menar, Gabriel är en av Guds ärkeänglar och det kan nog vara ganska tufft att leva upp till det, om så bara på filmduken. Tilda Swinton lyckas dock med råge!
Seriöst alltså... det här är så androgynt att man blir alldeles salig! Denna vitklädda ängel med lite so so motiv...















Leeloo


Film: The fifth element
Spelad av: Milla Jovovich

Det här är inte bara en supersnygg utomjordisk tjej vars axlar jordens existens hänger på, det är en supersnygg utomjordisk tjej vars axlar jordens existens hänger på med självrespekt! Hon fullkomligt crashar den manlige huvudrollen Korben Dallas (Bruce Willis) taxi och förlitar sig helt och hållet på honom, men fan heller att han får röra henne! (Trots att han faktiskt ÄR den manlige huvudrollen).
Det gillar vi! Självrespekt är hett!
















Cry-Baby


Film: Cry-baby
Spelad av: Johnny Depp.

Att Johnny Depp är snygg är ett faktum. Men Johnny Depp som 27 spelande en tonårig rebell med elgitarr, bra sångröst, hojj och attityd... Tillåt mig att dreggla!
Det var 8 år sedan jag såg den här för första gången men jag slutar inte älska den för det. Det är en humoristisk film med härlig musik men framförallt... en snygging till Depp!





















Willow Rosenberg


Serie: Buffy the vampire slayer
Spelas av: Alyson Hannigan

Jag vet att jag inte är den enda som fantiserat om denna skönhet. Hon är vacker, en bra vän, intelligent och häxa! (Hela anti-drog propagandan kan vi spara till senare diskussion). Sure, Buffy är väl cool, men Willow är den kvinnliga snyggingen alla sju säsonger genom.
Det är också kul med en sådan framträdande roll som är lesbisk!
















Beatrix Kiddo


Film: Kill Bill 1 & 2
Spelas av: Uma Thurman

Let´s face it: Kvinnor är heta. Svärd är hett. Kvinnor med svärd... det blir nästan inte bättre än så...
Denna blonda, hämndlystna tjej som hackar sig genom sina fiender för att komma till sitt mål är inte ett undantag.
Dock säger jag bara en sak. Jag vill inte stå med på hennes lista!



















Evey Hammond



Film: V for Vendetta
Spelad av: Natalie Portman

Vem kunde ana att denna vackra kvinna kunde bli ännu vackrare, om man bara snaggade av henne håret?
Seriöst så finner jag inte ord. Det är en fantastisk film och en fantastisk insats av Natalie Portman.
























Selene


Film: Underworld
Spelas av: Kate Beckinsale

En vacker kvinna med ögon av is som springer runt i catsuit av lack och dödar varulvar nätterna igenom. Det kan bara vara en vampyr. We like!
Hon är envis och kör stenhårt på det hon anser vara rätt samtidigt som hon inte är radd för att ändra åsikt.
Utan tvekan är detta en av världens vackraste kvinnor!























Haji


Serie: Blood+

Jag vet att många höjer på ögonbrynen av en animerad person på listan men Haji är och förblir en av mina förälskelser.
Han är ghoul (blodstjänare) till Saya och är ständigt redo att skydda henne från faror. Han är stark och kan slåss samtidigt som hans passion är (med undantag från Saya) att spela cello. Kreativitet är hett och därmed basta.



















Spike


Serie: Buffy the Vampire Slayer
Spelad av: James Marsters

Vi gillade honom när han dejtade Drusilla. Vi gillade honom när han dejtade Harmony. Vi älskar honom när han dejtar Buffy! Sedan säsong sex har vi fått se betydligt mycket mer bar hud på snyggingarnas snygging!
Fantastiskt trevligt men faktum är att det inte egentligen spelar någon roll... han går klädd i svart och skinnrock och varje gång han öppnar munnen får jag gåshud över hela kroppen och jag tjuter nästan av förtjusning. Det enda som hindrar mig är att jag då kommer höra denna sexiga röst betydligt mycket sämre.

Det är ett faktum, den har killen är hetare än hetast och jag är inte ensam om att tycka det. Faktum är att jag känner hetero-killar som har erkänt att de skulle hoppa i säng med denna snygging om han bad om det. Pft, ställ dig i kön säger jag bara!








Bildfest på Spike!

Feminismens bitterfittor

Jag har länge tyckt att det är ¨lite¨ tråkigt med att samhallet är så uppbygt på de roller vi upfostras till, på grund av vad vi har mellan benen.

Det borjar redan som barn. Titta bara på de kläder i klädbutiker så som H&M, Lindex m.fl. På H&M´s hemsida slutar kläderna vara könsneutrala redan då barnet har storlek 62. Det är, enligt H&M´s egen tabell, när barnet är 2-4 månader. 2 månader gammal och du är redan placerad i ett fack. Grattis!
Som flicka är det rosa, lila, glitter och Barbie som gäller. För pojkar är det blått och mörkgrönt, lego och bilar... Det är inte bara några färger och leksaker det handlar om. Det handlar om hur vi bemöter våra barn, vad vi lär våra barn för värderingar!
Det är inte okay att vi tvingar på våra barn de föreställda könsroller vi har i vårt samhälle. Sure, killar kan stå och kissa, kvinnor blöder en gång i månaden och kan föda barn. And that´s it! Det är de enda stora skillnaderna! Varför har dessa ynkliga små skillnader få slå ner en sådan enorm splittring i hela vårt samhalle och tankesätt att det lett till diskriminering, förtryck och att en babypojke inte kan vara klädd i rosa utan att man ska tro att det är en flicka?

(Och hääär... ta en paus i texten, fundera på vad jag skriver om och titta in den här namninsamligen som kommer skickas in till butikskedjor med barnavdelningar uppdelade med killar vs. tjejer:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4623 )



Magnus Betner, min favoritkomiker (cyniker), har starka åsikter och han är inte rädd for att göra sig hörd. Aven i denna fråga. Det tycker jag är skönt då orden ¨kvinnlig feminist¨ har blivit synonymt med ¨bitterfitta¨. (Nej, man slutar inte kämpa for att man blir kallad bitterfitta. Det kan dock vara skönt med stöd.)





En annan förespråkare för feminism och jämnstaldhet är Lina Neidestam. För tillfället är hon nog mest känd för sin serie Zelda, men hon kommer också snart ut med sin serie ¨Maran¨. Köp, läs och njut gott folk!


http://linakanritafint.blogspot.com/



Sen för er som inte vet vad feminism betyder,till de som bestämt nekar till att vara feminister och till de som kallas oss for bitterfittor:
Här kommer Svenska akademins ordlistas definition av ¨Feminism¨:

FEMINISM -is⁴m, r.; best. -en.
[jfr d. feminisme; av fr. féminisme, till lat. femina (se FEMININ, adj.)]
[FEMINISM 1]
1) åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen, kvinnoemancipation(en), kvinnorörelse(n). SD 1896, nr 157, s. 5. Den svenska feminismen daterar sig från Fredrika Bremers verksamhet. KLEEN Kvinn. 210 (191O).
[FEMINISM 2]
2) förhållande(t) att kvinnliga egenskaper uppträda hos mannen. SD(L) 1898, nr 119, s. 6. Den atmosfär af feminism och annan nervslapphet som befordrat (freds-)rörelsen. SDS 1910, nr 123, s. 4; jfr 1.

Notera det jag markerat i fetstil.



Och SLUTLIGEN för att citera min kära pojkvän (som självklart är uttalad feminist): ¨Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper kvinnor.¨

Manligt vs. Kvinnligt

Av någon anledning känner jag mig alltid lite mer obekväm av att se ett manligt könsorgan på dataskärmen, än ett kvinnligt. Jag vet inte riktigt varfor det är så. Som bisexuell tycker jag ju om båda sorterna. Väldigt mycket. Men av någon anledning har jag alltid tyckt (även innan jag visste att jag var bisexuell) att den kvinnliga kroppen är mer tilltalande rent estetiskt.

Jag har ingenting emot ett par beniga manshöfter, ett par breda och fyrkantiga axlar med tillhörande underarmar (jag har alltid varit fixerad av manliga underarmar). Tvärtemot. Jag älskar det! Men ändå... återigen, rent estetiskt, kan de inte riktigt mäta sig med den kvinnliga kroppen. Att säga att den kvinnliga kroppen är mjukare och rundare är inte att komma med något nytt. Det har många sagt förut. Men ja, det stämmer.

Men då kommer vi till en diskussion jag hade med min pojkvän för ett tag sedan. För att göra en lång historia kort sa jag att naturen inte är raka linjer utan mer rund i kanterna. De raka linjerna hittar du i städerna, så fort du kommer ut i naturen hittar du de runda kanterna.
Jag kan inte låta bli att dra paralleler här. Betyder detta att den kvinnliga kroppen är lite mer naturlik så att säga? Notera att jag inte säger naturlig utan natur-lik.
Jag har alltid tyckt att ingenting är så vackert som naturen, är det därfor jag tycker kvinnorkoppen är vackrare än den manliga? För att jag associerar den med skog och äng?

Hur som helst, jag kommer ifran ämnet. Könsorgan på dataskärmen.
Det är ofta jag får en bild på en kuk över hela dataskärmen, högst ofrivilligt. Det kan vara att jag gjort ett så litet misstag att missat en bokstav i browsern, snubblat in i fel galleri eller mottagit ett mail på ett community där en så kallad kukbild medföljer. Detta har hänt mig säkert hundratals gånger.
Gångerna då det varit ett kvinnligt könsorgan är betydligt färre. Säkert under 10. Har detta gjort mig mer intollerant mot kukarna? Har jar helt enkelt sett alldeles för många för att de ska ha någon mystik längre? (Kan ju tilläggas att jag legat med fler män än kvinnor.)

Jag undrar om saker och ting varit annorlunda om jag haft en annan läggning eller varit av annat kön. Hade samma intollerans funnits? Hade det varit bättre, sämre? Eller hade jag bara ryckt på axlarna och bara struntat i det?
Jag har alltid varit intresserad av hur man uppfattar saker så olika. Min aspergerdiagnos försvarar det för mig att sätta mig in i någon annans sits och försöka första hur den personen tänker och det är förmodligen därför jag finner det så intressant. För att det helt enkelt är något jag inte förstår.

Kvinnoproblem

Jag vaknade och det kändes som att det skulle bli en ganska bra dag. Gick upp, åt frukost och åkte iväg till Daniel där det skulle vara workshop. Och sen har dett gått utför.

Jag hade glömt min tunika och syskrinet hemma så jag hade ingen sprätt. Och jag hade ingen som helst lust att sitta och sy på byxorna. Jag sprättade, med en fickkniv, det som skulle sprättas i alla fall.
Springer in och ut på toa med jämna mellanrum och sjävklart upptäcker jag snart att jag har fått mens. Det spelar ingen som helst roll att jag var någorlunda beredd på att den skulle komma här i dagarna, man blir ändå lite tagen på sängen. Men tur att jag har tampax ni väskan tänker jag... och så fel jag hade... Så ringa upp Martin från verkstan och gå och köpa. Och så har de inte tampax utan bara äckliga tamponger, men vad har jag för val?
Kommer tillbaka och blir ledsen av att Martin bara försvinner direkt till verkstan när han vet att jag inte mår så bra (och jag kan inte följa med för det finns inte tillräckligt med öronskydd).
Kommer upp, sitter vid datorn en stund, Martin kommer upp och han ger mig lite ritböcker som han hittat i ett bytesrum. Och jag blir glad. Robert säger att han ska åka, Martin går ner, Robert åker och så är jag... ensam...

Ensam i en lägenhet som inte är min och allt bara suger. Sitter och bölar och är rädd att någon ska komma och se det. Vill inte gråta framför Alexander eller Daniel.

Jag var på intervju för skolan förra veckan. Det är 80 sökande på 18 platser för konst & hantverk.
Känns ju JÄTTEKUL! Varför skulle de välja en dysfunktionell asperger-brud liksom?

Sen har jag så jävla dåligt med pengar. Har missat en telefonräkning så nu har jag ingen mobil och jag har 50 spänn kvar den här månaden.

FANFANFAN!

Jag mår skit noch vill bara åka hem och krypa ihop i en hög och sluta finnas.
Jag vill inte mer.

Jag går runt med jättedåligt samvete också. Jag har inte jobbat på Arcane sen innan dom var på Gothcon och jag känner mig så förbaskad jäkla dålig. Jag har tänkt göra det flera gånger men varje gång får jag veta att Martin ska stå. Och jag har inte orkat av stressen med renoveringen. Hela mitt liv är kaos och jag mår så såligt av det. Jag klarar inte av att ha kaos kring mig när jag redan gör något som är svårt, stressande och jobbigt. För det ÄR det. Javisst, det är kul också, men visst är det jobbigt.
Men det här gör i alla fall att jag får dåligt samvete gentemot de på Arcane och speciellt Anders som redan har så jäkla mycket att stå i.

Jag har börjat gå mer regelbundet på träningarna och det är skönt. Men jobbigt. Jag vågar inte slåss mot någon annan än Martin och till och med då fick jag en panikattack senast igår då han höll fast mig.
Jag ryckte och ryckte men kom inte loss. Först satte klaustrofobin igång, direkt efter kom känslan av att vara nertryckt på marken, se en bjässe över sig och Martins arm som högg förvandlades till någon annans som slog upprepade slag mot huvudet. Och JAG KOM INTE LOSS!
Sjävklart märkte Martin hur läget var och släppte och tröstade och det kändes snart bättre igen. Men att det ens hände... att jag fick sådan panik...
Och jag tänker återigen på att polisen lade ner fallet...

Tårar som inte får synas.

Sen har min bror blivit inlagd också. Känns också för jävligt.
Jag vet att mamma bara menar väl men så fort någon är inne på sjukhus är hon på mig att jag ska åka och hälsa på. Hon försöker att inte puscha men det blir ändå jobbigt.
Jag är sjukhusrädd. Jag klarar av att vara i entren och så, men såfort jag kommer in på olika avdelningar blir det jättejobbigt.
Och bara tanken på att besöka den gamla avdelningen JAG SJÄLV låg inlagd på i typ 4 veckor... det känns ganska jobbigt...
Jag vet inte vad jag ska göra för jag VILL stötta honom. Men jag är så svag...

Så svag...
Varför finner jag aldrig styrka?

Jag fick fel.

Till och borja med vill jag forklara mitt inlaggs brist pa alfabetets tre sista bokstaver. Min dator ar (fortfarande) trasig och jag lanar dator av Freja. Dock saknar denna svenskt tangentbord.

Jag ar valdigt ledsen nu i dagarna.
Jag har fatt brev fran polisen dar jag fatt veta att utredningen laggs ner da de inte kan styrka att iioterna ar skaligen misstankta for misshandel.
Jag kanner mig krankt, sarad oh allmant ledsen.
Jag forsoker att inte tanka pa det men det ar svart. Hur ska jag kunna ga vidare fran det har?
Det har gatt sa langt att jag funderar pa att ga ur styrelsen i jarnsparvarna samt sluta ga pa traningar. En av personerna som ar medlem och ar pa traningarna har varit oh festat med en av de som misshandlade mig och, efter vad hon har sagt till Martin, verkar inte tro pa vad som hande.
Det far mig att kanna mig annu mer krankt, sarad och ledsen.

Det kanns som att sa mycket ha tagits ifran mig bara pga av det har och det kanns inte ratt. Det kanns som att jag ar dn som straffas istallet for idioterna som skadade mig.
Ar det sa det ska vara?
Ar det jag som ska forlora vanner pga det har? Formordligen visar det har bara vilka javla as de faktiskt ar. Det spelar dock ingen roll, jag tycker inte om att ha blivit satt i den har sitsen.

Jag har inte gjort nagot fel. Men de som gjord det straffas inte pa nagor satt. De sa kllade vannerna staller sig pa deras sida, arrangorerna portade dom inte och nu sager rattsvasendet att de inte gjort nagot fel.

Vad hr varlden emot mig?
Okay, det darar kanske lite emo att saga, men det ar just sa det kanns nu.

Trasig

Skärmen på min bärbara dator har gått sönder.
Det betyder att jag kommer vara väldigt okontaktbar över annat än mobilen, så länge jag inte är hemma hos någon/på arcane, där det finns fungerande dator.Bara en förvarning...

Vinterdepp

Jag är så trött på vintern nu...
Jag har klagat på det tidigare, men det har inte varit så illa som nu. Denna vinter alltså.
Jag vaknar och tittar ut, ser att solen skiner men gitter inte gå fram till fönstret och titta ut för jag vet att det fortfarande är snö ute.
Jag är så dödligt trött på denna förbannade jäkla snö!

Jag behöver vår.
Det känns som att jag långsamt tynar bort i denna kyla.

Det är kaos i mitt hem just nu. Jag avskyr det. Jag verkligen avskyr det.
Samtidigt kan jag inte komma mig för med att städa.
Vilket är jättedåligt eftersom jag hittat en köpare till min bur och hon ska hämta den på fredag.
Det måste se åtminstone okay ut tills dess.
Nu ser det bara för jälvigt ut...

Och när ska jag städa... ikväll? Imorgon kväll?
Det känns lite allmänt jobbigt just nu bara...

Pojkarna i mitt liv och tankar om evighet

Han sa att det förmodligen hade varit annorlunda om vi träffats nu.
Att han nog hade försökt på ett annat sätt.

Jag vet inte vad jag känner kring det, riktigt.

Är jag besviken? Ja, en aning.
Är jag glad? Ja, det också.

Jag är inte så säker på att jag håller med honom. Jag vet inte om jag hade börjat älska honom nu, om jag aldrig gjort det tidigare. Inte för att han har förändrats, men mest att jag själv har gjort det. Missförstå mig rätt, han är en underbar person, men han är inte direkt den typen jag brukar falla för... så... onördig...

Jag är också glad över att det aldrig blev vi. Javisst, lite ledsen också, men nog mest glad.
Det som finns mellan oss är så himla fint, så oskadat. Jag tror inte jag skulle vara beredd att förstöra det minnen med en mörk nutid.

Nutid och nutid... jag pratar som om jag inte ville vara med Marin.
Återigen, missförstå mig rätt.
Jag sitter uppe, ensam, mitt i natten och har inte pratat med någon på flera timmar. Det är vid den här tiden jag blir hypotetisk.

Jag älskar Martin och jag är glad över det vi har.
Samtidigt är jag så smärtsamt medveten om att det inte alltid kommer vara Vi.

Det är min egna världsbild som blivit så otroligt krossad.
Jag vet inte men min tilltro på att evig kärlek finns är ganska förstörd.
Den var inte det förr... förr trodde jag att om man bara arbetade med relationen kunde man hålla kärleken vid liv.
Jag ser på det jag skriver och ser en bitter eftersmak i orden. Jag är inte arg på Peter för att vårt förhållande gick i kras, det var jag också en del av. Dock är jag nog lite arg på honom för att vår relation förstördes.

Det var nog det som gjorde att min tilltro till evig kärlek försvann. Peter och jag som alltid sa Igår, Idag, Imorgon, finns inte mer. Inte ens på vänskapsbasis. Nu kanske vi säger hej någon gång på msn men inte mer än så...
Det gör mig ledsen.

Jag tror inte bara min tilltro om evig kärlek är försvunnen, jag tror min tilltro på just evig är borta...

Jag har ingen förhoppning om att hitta den igen.

Arcane...igen...

Arcane har kommit att få en allt större del av mitt liv. Det känns bra och skrämmande, på samma gång. Det är skrämmande att få ett liv med lite mer rutiner, om så bara någon gång ibland.
Jag trivs i butiken men jag är så rädd för att jag ska göra fel, inte kunna tillräckligt, skrämma bort kunder med min inkompetens... Martin tycker jag är duktig men jag vet inte om han verkligen tycker det eller om det bara är något han intalar sig för att jag är hans flickvän.

Anders har föreslagit att jag ska följa med till Göteborg. Han pratade om en fetishfest som ska vara där. Jag vet inte om han tänkt att jag ska jobba under konventet eller hur han har tänkt sig. Oavsett vad känns det skrämmande.
Jag tycker om Anders, det gör jag verkligen. Men jag får allt svårare och svårare att vistas på platser med mycket folk och en stor fetisch-fest i en främmande stad känns väldigt läskigt. Att arbeta på ett konvent känns också läskigt, det skulle bli hög påfrestning och jag har inte Martin där att stötta mig om det blir för svårt.
Som jag sa, jag tycker om Anders men jag känner honom för lite för att kunna tala ut med honom om det skulle bli jobbigt. Jag vet att jag inte kommer lära känna honom om jag inte pratar men...
Ja, allt känns bara så svårt.

Sen är det ju det här ständiga problemet med pengar. Boende och såna saker.

Och jag är rädd för att vara efterhängsen. Jag vet att om jag åker till en främmande stad kommer jag behöva någon som jag kan ty mig till. Det känner jag inte att jag har riktigt.

Jag vet att personer som det här inlägget berör kan komma att se detta men jag tänker bortse från det.
Det här är något jag behöver lätta mig med och vart är platsen att göra det om inte min blogg? Jag har ju den här bloggen för att tänka fritt, så att säga...

Häxorna från Eastwick

The Witches of Eastwick är en film ni absolut bör se om ni inte sett den redan.

Jack Nicholson gör en lysande roll som djävulen AKA Daryl Van Horn.

De andra tre huvudrollsinnehavarna spelas av Michelle Pfeiffer, Susan Sarandon och Cher (som aldrig varit så snygg som i denna film).

Arcane

I torsdags var jag på Arcane. Skulle lära mig butiken lite. Det gick bra fram till att polisen ringde och jag satt i en timme långt telefonförhör om misshandeln i somras.
Så som läget ser ut nu tvivlar jag på att de kommer klassa det som misshanbdel, men vi får se. Jag skall i alla fall till läkaren nästa vecka hade jag tänkt, för att kolla nacken. Har betydligt mycket lättare att få ont, än innan det där förbaskade nackrycket!
Ja, jag är lite bitter.
I övrigt var jag alldeles skakis i efterhand och grät som en liten flicka så fort butiken hade stängt. Känns så skönt att Martin kom dit och tröstade mig.

Dagen efter var det Arcane igen och det gick betydligt mycket bättre än dagen innan.

En speciell tanke

En speciell tanke, kärlek och värme till underbara, vackra Enelya som verkligen behöver det just nu.

Ser fram emot att träffas snart, för det var brottsligt länge sedan <3

Spellistor

Har just nu tre favorit-spellistor på spotify.
Tack till Daniel som namedroppat massa låtar till alla tre listor ^^


Kärlek och nostalgi:
http://open.spotify.com/user/succubus87/playlist/6wQ7vGrav54hXADexj9hbh

Sommar och nostalgi:
http://open.spotify.com/user/succubus87/playlist/4cG8bRQGzFI84zcTkES8OK

Soundtrack:
http://open.spotify.com/user/succubus87/playlist/5N1FPEtXxWiRHcXpHVNKw1


Alla kanske inte är överförtjust i låtarna men alla är en låt som jag har någon form av positiv relation till.

Ett stort skämt

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6698475.ab

Aftonbladet skriver idag om en ny lagstiftning som kan äga rum i Utah, USA. Det går ut på att du kan bli åtalad för mord och dömd till fängelse om du får missfall.
Lagen är tänkt för att förhindra illegala aborter som tex kvinnan som är i sjunde månaden som betalar en man för att misshandla henne så hon ska få missfall.
Det kommer även bli olagligt att åka skidor och gå på halt underlag, som ett annat exempel, eftersom risken för att du ramlar och skadar fostret är för stor.

Just nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tror bestämt det blir det sistnämnda.
Hur kan man ens överväga att införa en sådan lag som skulle bli ett sådant enormt förhinder för en kvinna?
Exempel. En kvinna vill otroligt gärna ha barn. Dock har hon, utan förklarig anledning, fått missfall flertalet tillfällen. Lagen accepteras.
Ska hon då sluta försöka bli gravid i rädsla för att kanske åka i fängelse?

Det är absurt!

Jag förstår tanken bakom, och javisst det ligger kanske något i det (som exempel är att betala för att bli misshandlad när du är långt gången ingen större hit), men det måste gå att utesluta att kvinnor som får missfall naturligt inte skall hamna i kläm!

Just nu känns hela USA's politik som ett enda stort skämt.

Neverending story

Under kvällen har jag tittar på The Neverending story. Kunde inte bestämma mig om jag skulle skratta eller gråta i slutet så jag gjorde bådadera.

Tami Stronach är den fantastisk skådespelerskan som gjorde rollen som den döende Kejsarinnan. Hon var 12 år gammal då filmen spelades in, och hon gjorde en fantastisk insats.
Jag är otroligt imponerad över hennes olika ansiktsuttryck.

Idag har jag, förutom att ha tittat på filmen, pratat med Annica från Atlantis chinchilla. Blev väldigt glad, hon låter mig bo där natten mellan 22 och 23 maj, vilket gör att jag kan gå både på utställningen och på temadag 1.

Nu måste jag bara komma på vilka djur jag ska ställa.

Dagens favoritord

5 - Syrsor

4 - Svindlande

3 - Frihet

2 - Porla

1 - Försmäkta

Ensam lördag

I'm a sad, sad person.

Martin var här igår och vi hade det helt otroligt mysigt. Vi lagade Tacos och efter det tittade vi på andra halvan om Sagan om Ringen och Karate Kid. Var hur mysigt som helst att sitta tätt ihop i min soffa och bara hålla varandra nära, och när filmen var slut, sitta och småhångla lite.
Vi hade ute chinchillorna och det var jättehärligt, som vanligt.
Sen var det läggdags.
I morse vaknade vi av klockan och han gick upp och dukade fram frukost. Han är så underbar!
Och sen åkte han.

Han är och spelar rollspel idag. Jag kan inte låta bli att vara lite avis på honom.
Vet ni hur jag har spenderat dagen?
Jag har suttit i morgonrock och tittat på Vänner. HELA DAGEN!

Jag fick erbjudande om att följa med ut på Vampire lounge med lite SbN-människor och visst det hade varit kul men... ja, men vad?
De skulle träffas innan och äta middag ihop men hon som bjöd in mig sa att jag inte kunde komma dit för att det inte fanns sittplatser och att vi skulle mötas ute vid 10-tiden såna fall.
Jag vet inte, men jag kände mig lite sårad... Jag kände mig som ett jäkla välgörenhetsfall och väldigt oönskad.
Jag menar, man träffas inte vid 5-tiden och äter middag till klockan 9/10. Man sitter och umgås. Och jag var tydligen inte tillräckligt önskad för det.

Jag kanske är orättvis nu...

Men jag vet inte, det känns som om alla har såna intressanta liv, de har gjort så mycket, rest, pluggat, jobbat, har vänner de umgås med... Exempel: vad har jag gjort hela veckan?
Jag har suttit inne, återigen i morgonrock, och tittat på sammanlagt 2-3 säsonger av Vänner. Och visst, jag KAN acceptera att jag får göra sånt på dagarna, när folket sköter sitt vardagliga liv...
Det är bara så jobbigt att jag inte kan få träffa dem efteråt, när de har klara med jobb eller plugg. Annat än på helgerna. Och inte ens alltid då.

Martin är så snäll mot mig, vi träffas väldigt ofta och han behandlar mig som jag vore önskad. Och jag älskar honom för det.
Men jag kan inte bygga hela mitt liv kring en person, jag måste ha andra människor i mitt liv. Men jag vet inte hur jag ska göra för att knyta an till människor. Jag vet inte hur man umgås utan något bestämt mål i siktet.
Jag menar, varannan lördag lajvar jag. Jättebra, då har vi en aktivitet vi gör. Varje söndag (jag försöker åtminstone) tränar jag med Järnsparvarna, och då tränar vi. Men det är den där biten när man ska umgås. Utan att göra något. Jag vet helt enkelt inte hur man gör.
Jag kan gå ut på krogen och dansa, men när man sitter på puben för att snacka, då blir det genast svårare. Vad pratar man egentligen om?

Jag har inget socialt liv.

Jag känner mig ensam, så innerligt ensam...

Jag kan inte heller ringa Martin och gråta ut hos honom... jag gör det gång på gång och han ska inte behöva ta ansvar över hur jag mår. Han har stöttat mig så mycket så jag vill verkligen inte störa honom nu när han äntligen få komma iväg och spela lite rollspel.

Rätt plats?

Jag tror jag hittat det... jag tror verkligen jag hittat rätta platsen för mig. En skola som ger behörighet där jag får syssla med 1. målning/teckning/arbeta med lera/sy/järnsmide/silversmide eller 2. keramik. Finns det en chans att komma in?

Dagen

Snön fortsätter att vräka ner. Framför pizzerian här uppe ligger den midje-hög. Jag får en enorm lust att bara hoppa i för att se hur djupt den faktiskt går. sen kommer jag ihåg hur himla blöt jag skulle bli och hur förstörda mina stövlar kommer bli, så jag låter bli.

Jag har världens sötaste små chinchillor. Hade ute pojkarna och flickorna satt och hade hjärnkoll på dom. Det komiska var ju dock att Brujah satt på Chattis rygg. Inte som någon jag-bestämmer-över-dig-gest, snarare en här-ser-jag-bra-grej :)
Jag älskar mina chillor.

Pengakris

Jag vet inte hur jag ska klara den här månaden.
Har varit alldeles för slösaktig än så länge. Har dessutom glömt lämna in två biblioteksböcker så jag måste betala 650 kronor för bara dem. Dessutom har mitt högkostnadsskydd för medicinerna gått ut och så det blir extra avgifter där.

Måste ta mig i kragen, ringa och typ byta bredband, och långt ifrån så bra som jag har nu. Vilket suger för jag känner mig handikappad utan bra bredband.
Men det finns inget att göra.

Vilsen

Jag känner mig vilsen.

Mål som jag tidigare har haft så solklart utstakade, känns inte lika solklara längre.
Jag funderar på vad jag vill ha ut av mitt liv och vad jag vill göra. Nu och i framtiden.
Jag har suttit fast på samma ställe så länge nu, och snart finns det en chans att det börjar röra på sig igen. Och det är jätteskönt, men det får mig att undra: Vad vill jag egentligen göra med mitt liv?
Att inte längre vara lika säker, att vara ovetande, får mig att känna mig osäker, vilsen och otrygg.

Dessutom har jag någon jäkla vitaminbrist eller liknande och går runt med ständig blodsmak i munnen. Vaknade av näsblod igår också, och näsblod får jag nästan bara när något är fel, till exempel när jag är väldigt deprimerad eller stressad.
Nu är jag ju varken eller, men jag tar det endå som att något inte står rätt till inuti mig.

Vuxenpoäng

Det snöade en hel del igår och under natten. Åter igen är världen vit och fluffig, till skillnad från tidigare då den bara var vit och hal. Och javisst, det är en förbättring men inte mycket.
Jag är trött på vinter, snö, is och kyla. Nu vill jag ha vår!
Var och handlade på närbutiken en snabbis och gick på insidan av huset. Där finns en liten skral lekplats, med en gung-ställning. Jag vet inte exakta höjden på gungorna, men de är väll á la klassiskt. Snön var ända upp till själva gungan. Botten av den var begravd i snö.
Vi lever i en vit värld nu.

*Rysa*
Nej usch för vinter.

Annars har det varit en lugn dag som spenderats framför datorn.
Har också varit så vuxen att jag faktiskt skaffat mig en prenumeration på dammsugarpåsar. Inte det roligaste att lägga pengar på, men väl behövligt. Speciellt med tanke på hur svårt det är att hitta dammsugarpåsar av rätt märke.

Halvår

Idag firar jag och Martin sex månader :)
Vi ska ut och äta tillsammans och rå om varandra lite.
Ska bli väldigt mysigt och trevligt.

<3

Depp och helgplaner

Är jag bara fånig som sitter och sitter på mina principer och vägrar ge efter?
Men samtidigt... varför skulle jag? I alla fall inte efter de där otroligt elaka kommentarerna.

Nej, så nu sitter jag och är lite allmänt deppad.

Dessutom, första helgen på länge som jag inte har några större planer.
Fredagen skall användas som myskväll med Martin, lördagen är helt tom och söndag ska jag försöka vara duktig och träna. Men det där gapande hålet i lördagen är inte så lockande.
Martin kommer vara på fest och även om jag inte vägrade gå tror jag inte jag skulle vara särskilt välkommen.
Så nu ser det ganska trist ut där :/

Själslig frid

Jag har pratat med en bekant på facebook en stund här på nattkvisten. Ämnet har rört sig en kursgård han och hans flickvän besöker då och då. Har kollat in länken och den låter helt fantastisk! Ängsbacka heter kursgården och är så himla sugen på en kurs i dans och meditation, även om jag vet att det bara är önsketänkande. Jag skulle aldrig ha råd med något sådant.

Och jag tänker hur saker har förändrats. Hur livet har förändrats.
För några år sedan hade jag kastat mig huvudstupa in i det och gjort allt för att komma dit. Jag hade brunnit för iden om stället, men kanske framförallt om iden om en fristad.

Men jag tror jag funnit min fristad nu... ibland är det stökigt och då trivs jag mindre, men för det mesta är det ganska bra.
Det som lockar mig nu mest är det där från förr som jag saknar.
Meditationen, inspirationen, dansen, den där känslan om att vårda sin själ och sitt sinne...
Jag vill inte tillbaka till den tiden, för jag var en väldigt trasig människa då, men jag vill tillbaka till den gemenskapen som fanns.
Vet dock inte hur jag skall göra. Jag har inte kontakt med någon från förr och jag har svårt att komma igång på egen hand.
Dessutom, måste jag medge, så skäms jag över att jag blivit så passiv i mitt utövande...

Jag vill nå själslig frid.

Pussel

Pussel
Av: Lethiyra

Jag är ett pussel.
felplacerad människa,
tejp i fogarna.


Ibland känns det så... återigen är just nu ibland.
Jag är en människa med känslor utanpå.
Jag skulle kunna säga att jag aldrig varit bra med att bära ett skal men det är fel. Åren då depressionerna var som värst bar jag skal. Ett leende klistrat i ansiktet. Alla gick ju inte på det...

Men det spelar ingen roll om jag en gång var bra på det.
Nu är jag det inte... Nu är jag värdelös på att dölja vad jag känner.
Jag ser knappt någon mening med det.

Det jobbiga är inte att jag visar känslorna, det jobbiga är att jag känner dem.
Jag vill inte såra någon, allra minst mig själv. Och skall jag hålla inne alla de där känslorna känns det som om jag kommer gå sönder, sprangas i tusentals små bitar...
Men när känslorna sitter utanpå ser alla dem, visar jag dem för alla, öppet och obehindrat, och jag sårar folk.

Varför kan jag inte hitta ett mittenläge?

Jag är ett pussel med fel bitar tejpade intill varandra.

Städ-dag

Jag låg och läste hela natten och plötsligt hade det blivit morgon. Jag gick och lade med men övermannades av ett otroligt städdille så jag gick upp och började städa.
Nu har jag hållit på hela dagen men undantag från några korta pauser. Har tvättat tre maskiner med en tvättmaskin som trilskas, har städat ut två av tre chinchillaburar, dammsugit chilla-rummet, diskat all min disk och damsugit i köket.
Nu är jag helt slut. Dock är det inte klart än. Jag har tvättstugan om en timme och jag ser verkligen inte fram emot det. Under den kommande timmen ska min storebror och hans flickvän komma över och dricka te. Vet egentligen inte hur jag ska orka, men på något sätt ska det väll gå...