Arcane har kommit att få en allt större del av mitt liv. Det känns bra och skrämmande, på samma gång. Det är skrämmande att få ett liv med lite mer rutiner, om så bara någon gång ibland.
Jag trivs i butiken men jag är så rädd för att jag ska göra fel, inte kunna tillräckligt, skrämma bort kunder med min inkompetens... Martin tycker jag är duktig men jag vet inte om han verkligen tycker det eller om det bara är något han intalar sig för att jag är hans flickvän.
Anders har föreslagit att jag ska följa med till Göteborg. Han pratade om en fetishfest som ska vara där. Jag vet inte om han tänkt att jag ska jobba under konventet eller hur han har tänkt sig. Oavsett vad känns det skrämmande.
Jag tycker om Anders, det gör jag verkligen. Men jag får allt svårare och svårare att vistas på platser med mycket folk och en stor fetisch-fest i en främmande stad känns väldigt läskigt. Att arbeta på ett konvent känns också läskigt, det skulle bli hög påfrestning och jag har inte Martin där att stötta mig om det blir för svårt.
Som jag sa, jag tycker om Anders men jag känner honom för lite för att kunna tala ut med honom om det skulle bli jobbigt. Jag vet att jag inte kommer lära känna honom om jag inte pratar men...
Ja, allt känns bara så svårt.
Sen är det ju det här ständiga problemet med pengar. Boende och såna saker.
Och jag är rädd för att vara efterhängsen. Jag vet att om jag åker till en främmande stad kommer jag behöva någon som jag kan ty mig till. Det känner jag inte att jag har riktigt.
Jag vet att personer som det här inlägget berör kan komma att se detta men jag tänker bortse från det.
Det här är något jag behöver lätta mig med och vart är platsen att göra det om inte min blogg? Jag har ju den här bloggen för att tänka fritt, så att säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar