Igår var en väldigt jobbig dag. Jag vet inte varför men jag håller på mammas teori om att jag har PMS. Så jag var ett riktigt PMS-monster så att säga. Tycker i alla fall det är lite underligt eftersom jag inte brukar få det... men, men...
Jag bråkade med Peter... Jag var upprörd (snarare fly förbannad) över SL och ringde honom för att prata. Efter en liten stund var han tvungen att lägga på för att äta och jag kände att jag inte fått ut det jag behövde. Då blev jag besviken. Skickade ett sms där jag skrev att det var dåligt att han prioriterade lunch framför att finnas för mig när jag mådde dåligt. Han svarade att han ringer mig när han ätit. Och DÅ blev jag så jävla förbannad på honom.
Skrev ett sms till honom och sa att jag kanske inte kommer hem under kvällen (vilket jag just då inte tänkte), han frågade varför, jag berättade, han bad mig komma hem och att han skulle ringa sen och då sa jag att jag inte tänkte svara, inte hade någon anledning att komma hem och att han beter sig som en skit. Usch vad dåligt samvete jag hade och har för det i efterhand. Han skrev att han tyckte jag behandlade honom orättvist.
Jag ignorerade honom och på de sms som följde där han skrev att han var ledsen, att han älskar och saknar mig...
Var totalt förstörd. Hade jag varit hemma hade jag skurit mig där och då (Det gör ont att ett och ett halvt år kan försvinna så fort). Ringde mamma och fick prata ut lite. Hon gav mig lite råd.
Så tillslut skrev jag ett sms och sa att jag var skitledsen. Han frågade om han fick ringa vilket jag sa att han fick. Och vi pratade och blev sams.
Var ett riktigt PMS-monster resternade av dagen dock : /
onsdag 28 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
Hemsida
Har suttit uppe hela natten och jobbat på en hemsida.
Hade inte alls lust att sova så jag tyckte det var lika bra att passa på att vända rätt på dygnet.
Anledningen att det tog sån tid var att jag laddade ner ett program och gjorde en jättefin hemsida. För att det sen skulle visa sig att det formatet den var i bara kunde användas till den hemsida jag laddade ner programmet på. Då var jag inte glad.
Men jag blev jättenöjd med det nuvarande resultatet i alla fall :)
Så kolla in min hemsida om chinchillor!
http://chillmarillion.zoomin.se/
Hade inte alls lust att sova så jag tyckte det var lika bra att passa på att vända rätt på dygnet.
Anledningen att det tog sån tid var att jag laddade ner ett program och gjorde en jättefin hemsida. För att det sen skulle visa sig att det formatet den var i bara kunde användas till den hemsida jag laddade ner programmet på. Då var jag inte glad.
Men jag blev jättenöjd med det nuvarande resultatet i alla fall :)
Så kolla in min hemsida om chinchillor!
http://chillmarillion.zoomin.se/
måndag 26 januari 2009
Årsdagen
Just nu är jag lite smådeppig. Har ingen aning om varför och har verkligen ingen anledning till att vara det.
Har varit på terapin idag och för en gång skull var det full grupp vilket var trevligt.
Efteråt åkte alla till Tumba, utom Chioaw (eller hur det nu stavas?!?) som var upptagen, och tog en fika tillsammans. Vi kom fram till att vi inte har något Charlotte, men två Mirandor och jag är Samantha. Det tyckte jag var kul.
Sa hej då och gick och handlade mat, sen hämtade jag ut medicin och köpte värktabletter på apoteket, åkte hem, tog en värktablett och gick och lade mig med huvudvärk á la på väg att bli migrän.
Sov en timme vlket gjorde susen.
Sedan lagade jag mat, bakpotatis med kyckling och vitlöksröra vilket var väldigt gott.
Och nu... ingenting.
Idag firar jag och Peter ett år som förlovade. Känns så himla bra!
Egentligen firade vi ordentligt igår, då vi var ute och åt på Texas long horn vilket var väldigt mysigt. Ikväll blir det nog inget speciellt.
Har varit på terapin idag och för en gång skull var det full grupp vilket var trevligt.
Efteråt åkte alla till Tumba, utom Chioaw (eller hur det nu stavas?!?) som var upptagen, och tog en fika tillsammans. Vi kom fram till att vi inte har något Charlotte, men två Mirandor och jag är Samantha. Det tyckte jag var kul.
Sa hej då och gick och handlade mat, sen hämtade jag ut medicin och köpte värktabletter på apoteket, åkte hem, tog en värktablett och gick och lade mig med huvudvärk á la på väg att bli migrän.
Sov en timme vlket gjorde susen.
Sedan lagade jag mat, bakpotatis med kyckling och vitlöksröra vilket var väldigt gott.
Och nu... ingenting.
Idag firar jag och Peter ett år som förlovade. Känns så himla bra!
Egentligen firade vi ordentligt igår, då vi var ute och åt på Texas long horn vilket var väldigt mysigt. Ikväll blir det nog inget speciellt.
Lajv
Varit på lajv i helgen. Och inte vilket lajv som helst, fantasylajv! Och dessutom i Tirad-kampanjen som jag förälskat mig i så mycket!
Jag borde väll egentligen klassas som vampire-lajvare nu mera med tanke på min aktivitet inom det området, men i hjärta och själ är jag fantasylajvare.
Var meningen att Alina skulle komma men hon har varit sjuk och legat och krampat i magen hela helgen så jag sa åt henne att det viktigaste är att hon är frisk. Det var huvudsaken.
Så hon dök inte upp och jag slutade som ensam Kiron-alv på mötet. Var helt okay.
Jag har sagt till love att alla eventuella nya kiron-alver skall skickas på mig och inte på Alina... Hon har fått dra så enormt mycket själv och det pallar hon inte. Vet inte hur det blir med vem som är gruppledare i år, men förmodligen inte hon. Jag blev tillfrågad av Love, men jag orkar inte dra hela lasset själv och det sa jag till honom.
Funderar dock på att ta över rollen som ordförande i Romen ho Eldar så att Alina slipper dra det också.
Så det plus stor aktivitet i Divina Resurrecta. Har dessutom, med stöd från spelledningen, ett litet projekt på gång som förmodligen kommer bli uppskattat. Listar du ut vad det är får du hålla det för dig själv ;)
Så det är ganska mycket lajv just nu.
Jag borde väll egentligen klassas som vampire-lajvare nu mera med tanke på min aktivitet inom det området, men i hjärta och själ är jag fantasylajvare.
Var meningen att Alina skulle komma men hon har varit sjuk och legat och krampat i magen hela helgen så jag sa åt henne att det viktigaste är att hon är frisk. Det var huvudsaken.
Så hon dök inte upp och jag slutade som ensam Kiron-alv på mötet. Var helt okay.
Jag har sagt till love att alla eventuella nya kiron-alver skall skickas på mig och inte på Alina... Hon har fått dra så enormt mycket själv och det pallar hon inte. Vet inte hur det blir med vem som är gruppledare i år, men förmodligen inte hon. Jag blev tillfrågad av Love, men jag orkar inte dra hela lasset själv och det sa jag till honom.
Funderar dock på att ta över rollen som ordförande i Romen ho Eldar så att Alina slipper dra det också.
Så det plus stor aktivitet i Divina Resurrecta. Har dessutom, med stöd från spelledningen, ett litet projekt på gång som förmodligen kommer bli uppskattat. Listar du ut vad det är får du hålla det för dig själv ;)
Så det är ganska mycket lajv just nu.
fredag 23 januari 2009
Dagen
Mötte inte Denize vid flygplatsen. Fick veta att hennes pappa skulle hämta henne och att han ville prata med henne.
Huvudsaken var att någon mötte upp henne.
Har svarat på mailet från Bea. Skrev att jag inte orkar med att ha henne som en del av mitt liv just nu... att det tar mycket energi att vara med henne, inte så att hon stjäl energi likt en energivampyr, men att vi triggar varandra. Dessutom sa jag att jag inte vill att droger skall finnas i mitt liv, inte ens genom en annan människa.
Känns som att jag fattat rätt beslut.
Imorgon är det lajv. Känns bra.
Har verkligen sett fram emot det!
Känns skönt att få ett avbrott i vardagen.
Lajvar visserligen vampire tre helger i månaden just nu, men det är inte samma sak som fantasy.
Främst är och förblir jag fantasylajvare.
Huvudsaken var att någon mötte upp henne.
Har svarat på mailet från Bea. Skrev att jag inte orkar med att ha henne som en del av mitt liv just nu... att det tar mycket energi att vara med henne, inte så att hon stjäl energi likt en energivampyr, men att vi triggar varandra. Dessutom sa jag att jag inte vill att droger skall finnas i mitt liv, inte ens genom en annan människa.
Känns som att jag fattat rätt beslut.
Imorgon är det lajv. Känns bra.
Har verkligen sett fram emot det!
Känns skönt att få ett avbrott i vardagen.
Lajvar visserligen vampire tre helger i månaden just nu, men det är inte samma sak som fantasy.
Främst är och förblir jag fantasylajvare.
tisdag 20 januari 2009
Denize flyttar hem
Denize mår inte bra just nu... och jag är orolig för henne.
I förrgår hade hennes två rumskompisar ett bråk och det slutade med att han som äger lägenheten kastade ut dels den som han bråkat med men också Denize.
Och inte nog med det, de skulle vara tvugna att lämna lägenheten idag! Dvs 1 dag efter!
Jag blev så himla arg när jag fick höra det!
Underbara, vackra, söta Denize...
Hon mår så dåligt just nu... Jag har inte varit hemma så jag pratade med henne först igår. Hon vill hem till Sverige, men pengar till flygbiljett fanns inte. Samtidigt visste hon inte hur hon skulle orka packa allt och dessutom få med sig det på planet.
Så jag och Jonna pratade om att skramla ihop till en tur och retur-biljett så en av oss kunde åka dit och hjälpa henne. Plus pengar till en biljett för Denize.
Lyckligtvis lyckades Denize övertala sin mamma att betala hennes biljett och hon får lämna väldigt mycket av sina saker hos sitt ex, så ingen av oss behöver åka dit.
Jag hade gärna gjort det ändå, för att vara det stöd hon behöver just nu, men ekonomiskt sett var det här den bästa lösningen.
Har ställt in med militär-pojken (ja, trots att han gjort klartlumpen får han heta det... Hur ska jag annars kunna skilja alla Tomas'ar åt?) som jag skulle träffat på torsdag.
Har en arbetsintervju klockan tre så den behöver jag inte ställa in.
Denizes plan kommer in 19:20 och då ska jag vara på Arlanda och möta henne...
Jag önskar bara jag kunde få henne att bo hos mig och Peter.
Jag har ingenting emot Denizes mamma men jag vet att Denize mår dåligt av att bo där...
Visst, bor hon här får hon ju inte ens eget rum och det kan ju vara påfrestande, det förstår jag, men då kan jag i alla fall finnas till hands för henne hela tiden...
Vill göra allt för henne...
I förrgår hade hennes två rumskompisar ett bråk och det slutade med att han som äger lägenheten kastade ut dels den som han bråkat med men också Denize.
Och inte nog med det, de skulle vara tvugna att lämna lägenheten idag! Dvs 1 dag efter!
Jag blev så himla arg när jag fick höra det!
Underbara, vackra, söta Denize...
Hon mår så dåligt just nu... Jag har inte varit hemma så jag pratade med henne först igår. Hon vill hem till Sverige, men pengar till flygbiljett fanns inte. Samtidigt visste hon inte hur hon skulle orka packa allt och dessutom få med sig det på planet.
Så jag och Jonna pratade om att skramla ihop till en tur och retur-biljett så en av oss kunde åka dit och hjälpa henne. Plus pengar till en biljett för Denize.
Lyckligtvis lyckades Denize övertala sin mamma att betala hennes biljett och hon får lämna väldigt mycket av sina saker hos sitt ex, så ingen av oss behöver åka dit.
Jag hade gärna gjort det ändå, för att vara det stöd hon behöver just nu, men ekonomiskt sett var det här den bästa lösningen.
Har ställt in med militär-pojken (ja, trots att han gjort klartlumpen får han heta det... Hur ska jag annars kunna skilja alla Tomas'ar åt?) som jag skulle träffat på torsdag.
Har en arbetsintervju klockan tre så den behöver jag inte ställa in.
Denizes plan kommer in 19:20 och då ska jag vara på Arlanda och möta henne...
Jag önskar bara jag kunde få henne att bo hos mig och Peter.
Jag har ingenting emot Denizes mamma men jag vet att Denize mår dåligt av att bo där...
Visst, bor hon här får hon ju inte ens eget rum och det kan ju vara påfrestande, det förstår jag, men då kan jag i alla fall finnas till hands för henne hela tiden...
Vill göra allt för henne...
måndag 19 januari 2009
Helgen
I helgen var det lajv och det var roligt. Är väldigt nöjd med hur jag framställde Zofia i fredags. Lördags gick dock en aning sämre och jag hade inte riktigt ork att lajva fullt ut tyvärr.
Igår när jag kom hem fick jag ett mms från Hugo på en underbar liten nyfödd bebis vid namn Enok som kom till världen den 16 Februari!
Så GRATTIS till de nyblivna föräldrarna Hugo och Nathalie ^^
Igår när jag kom hem fick jag ett mms från Hugo på en underbar liten nyfödd bebis vid namn Enok som kom till världen den 16 Februari!
Så GRATTIS till de nyblivna föräldrarna Hugo och Nathalie ^^
torsdag 15 januari 2009
Naivitet
Duger jag åt Honom?
Är jag rätt person för Honom?
Även om vi båda är, och lever, polyamoröst så vill jag vara den som har störst betydelse i Hans liv. Det kanske är själviskt, vad vet jag, men är övertygad om att det är för att Han är den som har störst betydelse i mitt liv.
Jag vill vara den som Han allra helst vill krypa ner och gosa med, pussar på... Den Han helst vaknar bredvid på morgonen, Den Han vill ska göra Honom lycklig resten av livet...
Är jag bara naiv?
Är jag rätt person för Honom?
Även om vi båda är, och lever, polyamoröst så vill jag vara den som har störst betydelse i Hans liv. Det kanske är själviskt, vad vet jag, men är övertygad om att det är för att Han är den som har störst betydelse i mitt liv.
Jag vill vara den som Han allra helst vill krypa ner och gosa med, pussar på... Den Han helst vaknar bredvid på morgonen, Den Han vill ska göra Honom lycklig resten av livet...
Är jag bara naiv?
onsdag 14 januari 2009
Date
Jag hade rätt... det var en älva i nutid jag träffade idag ^^
Båda var otroligt nervösa och en promenad inne i stan var inte ett bra sätt att starta daten på... Trafiken störde (åtminstone tills vi gick in på en sidogata), hon pratade tyst och min hörsel är ju inte perfekt heller...
Dessutom är båda oerfarna när det gäller flickor, hon något mindre än mig (Går det?!) och det gjorde att vi var ganska spända och det var svårt att få igång ett flytande samtal.
Hittade inget fik på söder så vi drog in till gamla stan och satte oss på Bekisch. Vi började slappna av mer, samtalet började flyta på mer och det blev väldigt trevligt :)
Vi har i princip inte någonting gemensamt men för mig spelar det ingen roll. Hon har fångat mitt intresse :)
Och det var hon som tog upp frågan om att träffas igen så jag hoppas att det är ömsesidigt ^^
Vi pratade om att vi skulle vara hemma hos någon av oss och kolla på film nästa gång.
Det vore jättemysigt :)
Båda var otroligt nervösa och en promenad inne i stan var inte ett bra sätt att starta daten på... Trafiken störde (åtminstone tills vi gick in på en sidogata), hon pratade tyst och min hörsel är ju inte perfekt heller...
Dessutom är båda oerfarna när det gäller flickor, hon något mindre än mig (Går det?!) och det gjorde att vi var ganska spända och det var svårt att få igång ett flytande samtal.
Hittade inget fik på söder så vi drog in till gamla stan och satte oss på Bekisch. Vi började slappna av mer, samtalet började flyta på mer och det blev väldigt trevligt :)
Vi har i princip inte någonting gemensamt men för mig spelar det ingen roll. Hon har fångat mitt intresse :)
Och det var hon som tog upp frågan om att träffas igen så jag hoppas att det är ömsesidigt ^^
Vi pratade om att vi skulle vara hemma hos någon av oss och kolla på film nästa gång.
Det vore jättemysigt :)
Kärleksbrev
Vet du vad jag känner för Dig?
Ser du vad jag känner för Dig?
Känner du vad jag känner för Dig?
Jag vet att jag lägger ner för lite tid på vårt hem, våra familjer, på oss, och alldeles för mycket på lajv och rollspel och vänner och... ja allt det där...
Det känns inte rättvist. Jag känner mig inte god nog för Dig.
Jag önskar att jag kunde vara lite mer som du... vara nöjd av att sitta hemma en hel helg och inte göra någonting, bara sitta vid datorn och ta det lungt.
Men jag är en rastlös själ. Jag måste ha något att göra, nästan hela tiden. För när jag inte gör något, som nu, kommer tankarna...
Tankarna om vem jag är, vad jag gör, hur jag ser ut...
Och det gör så ont...
Det gör så ont att avsky varje liten del av mig själv så som jag gör, förbanna alla mina handlingar, äcklas av min egna spegelbild...
Förlåt...
Inte för att jag är jag (jag vet ju att du älskar mig just på grund av det, av någon konstig anledning) utan för att jag mår så dåligt... att jag får Dig att må dåligt för att jag gör det...
Jag vet inte om det är för att det är vinter, om det beror på J, om jag är rädd inför att terapislutet börjar närma sig... jag vet inte... men jag går igenom en jobbig period just nu.
Men trots att det är svårt, trots att jag väcker dig mitt i natten och storbölar, trots tankar om röda bäckar och tankar om dagar utan mat, trots förbjuden kärlek till vänner, trots rädsla inför terapislut, skolstart och ett normalt liv... ja trots allt det är jag lyckligare än jag varit på flera, flera år (om någonsin).
Mina armar är fyllda av ärr men ser du några nya märken som bevisar ett möte mellan rakblad och hud?
Jag må gå ner i vikt men ser du mig inte kämpa bort tankarna om att gå ner mer än jag faktiskt borde?
Jag må äcklas av min spegelbild men ser du mig få panikattacker bara jag får en glimt av mig själv i en spegel?
Ser Du avsaknaden av dansande och sjungande demoner på min vänstra axel?
Det är så mycket...
Att säga tack räcker inte, för det är Du som gör att jag slipper det där...
Det är Du som hittade Lilla Flicka i ett mörkt tomrum, tog hennes hand och drog henne upp i ljuset...
Jag vet att jag snubblar ner då och då... jag vet att jag förmodligen alltid kommer göra det...
Men jag vet också att Du alltid kommer finnas där (*peppar peppar*) för att ta min hand och dra mig upp igen...
Jag älskar Dig...
Och om jag får vill jag spendera varje dag, resten av mitt liv med att försöka skänka Dig lika mycket som du gett mig... Göra Dig lika lycklig som du gjort mig...
Jag älskar dig Peter...
Ser du vad jag känner för Dig?
Känner du vad jag känner för Dig?
Jag vet att jag lägger ner för lite tid på vårt hem, våra familjer, på oss, och alldeles för mycket på lajv och rollspel och vänner och... ja allt det där...
Det känns inte rättvist. Jag känner mig inte god nog för Dig.
Jag önskar att jag kunde vara lite mer som du... vara nöjd av att sitta hemma en hel helg och inte göra någonting, bara sitta vid datorn och ta det lungt.
Men jag är en rastlös själ. Jag måste ha något att göra, nästan hela tiden. För när jag inte gör något, som nu, kommer tankarna...
Tankarna om vem jag är, vad jag gör, hur jag ser ut...
Och det gör så ont...
Det gör så ont att avsky varje liten del av mig själv så som jag gör, förbanna alla mina handlingar, äcklas av min egna spegelbild...
Förlåt...
Inte för att jag är jag (jag vet ju att du älskar mig just på grund av det, av någon konstig anledning) utan för att jag mår så dåligt... att jag får Dig att må dåligt för att jag gör det...
Jag vet inte om det är för att det är vinter, om det beror på J, om jag är rädd inför att terapislutet börjar närma sig... jag vet inte... men jag går igenom en jobbig period just nu.
Men trots att det är svårt, trots att jag väcker dig mitt i natten och storbölar, trots tankar om röda bäckar och tankar om dagar utan mat, trots förbjuden kärlek till vänner, trots rädsla inför terapislut, skolstart och ett normalt liv... ja trots allt det är jag lyckligare än jag varit på flera, flera år (om någonsin).
Mina armar är fyllda av ärr men ser du några nya märken som bevisar ett möte mellan rakblad och hud?
Jag må gå ner i vikt men ser du mig inte kämpa bort tankarna om att gå ner mer än jag faktiskt borde?
Jag må äcklas av min spegelbild men ser du mig få panikattacker bara jag får en glimt av mig själv i en spegel?
Ser Du avsaknaden av dansande och sjungande demoner på min vänstra axel?
Det är så mycket...
Att säga tack räcker inte, för det är Du som gör att jag slipper det där...
Det är Du som hittade Lilla Flicka i ett mörkt tomrum, tog hennes hand och drog henne upp i ljuset...
Jag vet att jag snubblar ner då och då... jag vet att jag förmodligen alltid kommer göra det...
Men jag vet också att Du alltid kommer finnas där (*peppar peppar*) för att ta min hand och dra mig upp igen...
Jag älskar Dig...
Och om jag får vill jag spendera varje dag, resten av mitt liv med att försöka skänka Dig lika mycket som du gett mig... Göra Dig lika lycklig som du gjort mig...
Jag älskar dig Peter...
Tankar
Hemma från Lofsdalen... en resa fylld av blandade känslor.
Jo visst hade jag roligt men det var tufft att vara så nära inpå alla hela tiden.
Jag har vant mig med att bo med bara Peter och chillorna, och det är så jag vill ha det.
För att citera något jag skrev under resan, då jag försökte beskriva hur det kändes:
"Jag sitter inlåst i ett fängelse av propert uppträdande, sällskapsspel och en alldeles för dålig ekonomi för att ta första bästa tåg hem."
Men det där spelar ingen roll längre... Det är över nu...
Kanske borde jag sluta träffa J. Jag trivs i hans sällskap men... ja det är väll kanske det som är problemet. Jag trivs för bra...
Det har gått alldeles för långt...
Men samtidigt... Jag VILL ju träffa honom...
I ett försök att glömma mina känslor för honom försöker jag hitta "föremål" att föra över känslorna till.
Jag vet, det är själviskt, men alla har sina metoder.
Idag ska jag på date med en flicka jag träffat på nätet.
Vet nästan ingenting om henne, vår date bestämdes väldigt fort.
Men hon är söt på sin bild. Jättesöt till och med. Och hon är liten... bara 154cm lång... Om hon ser ut som hon gör på sin bild kommer det inte vara en flicka jag träffar, utan en älva.
Och det är ingenting jag har något emot som den fantasy-kåta varelse jag är :P
Har börjat städa upp här hemma och ska försöka ta tag i det lite mer seriöst. Jag har också börjat planera på att bygga nya chinchilla-burar. Våningsburar för att vara lite mer precis.
Det kommer ge oss lite mer plats här och Peter har sagt att om vi bara får ordning och ser till att vi får plats (vilket vi får med våningsburar) så kan vi skaffa en till chinchilla! :D
Jag är överlycklig!
Jag vill ha en hona den här gången och hon ska utan tvekan vara silvermarmorerad. De är så otroligt vackra!
Annat som hänt så har jag fått mail från Bea.
Jag hamnade lite i ett chocktillstånd av det. Vet inte riktigt hur jag ska reagera...
-- Bea skrev -------------
Det är Bea här.
Jag vet inte hur du kommer reagera på det här, om du ens vill höra från mig mer, men jag måste skriva det här till dig.
Jag är verkligen ledsen för att det blev som det blev.
Om jag kunde ta tillbaks det jag gjorde som sårade dig så skulle jag göra det.
Jag saknar dig som fan och har mått skitdåligt över att vi inte har haft nån kontakt.
Jag har med flit hållit mig undan från Peter, i hopp om att vi kanske skulle kunna...jag vet inte...få nån rätsida på det här.
Jag är verkligen ledsen att det har blivit såhär.
Du är en av de underbaraste människor jag någonsin har träffat och jag saknar dig som fan.
Hoppas att allt är bra med dig.
-- Anna skrev -------------
Hej.
Tack för att du skrev...
Jag behöver fundera lite på det här, men jag lovar att skriva så fort jag kommit fram till något.
Detsamma...
-- Bea skrev -------------
Jag var rädd att du inte skulle svara, tack för att du gjorde det.
Okej.
Hoppas du har det bra.
_
Bea, om du läser det här hoppas jag att du inte har något emot att jag lägger ut de mailen. Jag har, som du ser, ändrat användarnamnen för att man inte ska kunna "spåra" upp...
Hur som hellst.
Jag vet inte vad jag ska svara... hur jag ska reagera...
En sak är i alla fall säker.
Jag tänker inte tolerera att någon i mitt liv pysslar med droger.
Jo visst hade jag roligt men det var tufft att vara så nära inpå alla hela tiden.
Jag har vant mig med att bo med bara Peter och chillorna, och det är så jag vill ha det.
För att citera något jag skrev under resan, då jag försökte beskriva hur det kändes:
"Jag sitter inlåst i ett fängelse av propert uppträdande, sällskapsspel och en alldeles för dålig ekonomi för att ta första bästa tåg hem."
Men det där spelar ingen roll längre... Det är över nu...
Kanske borde jag sluta träffa J. Jag trivs i hans sällskap men... ja det är väll kanske det som är problemet. Jag trivs för bra...
Det har gått alldeles för långt...
Men samtidigt... Jag VILL ju träffa honom...
I ett försök att glömma mina känslor för honom försöker jag hitta "föremål" att föra över känslorna till.
Jag vet, det är själviskt, men alla har sina metoder.
Idag ska jag på date med en flicka jag träffat på nätet.
Vet nästan ingenting om henne, vår date bestämdes väldigt fort.
Men hon är söt på sin bild. Jättesöt till och med. Och hon är liten... bara 154cm lång... Om hon ser ut som hon gör på sin bild kommer det inte vara en flicka jag träffar, utan en älva.
Och det är ingenting jag har något emot som den fantasy-kåta varelse jag är :P
Har börjat städa upp här hemma och ska försöka ta tag i det lite mer seriöst. Jag har också börjat planera på att bygga nya chinchilla-burar. Våningsburar för att vara lite mer precis.
Det kommer ge oss lite mer plats här och Peter har sagt att om vi bara får ordning och ser till att vi får plats (vilket vi får med våningsburar) så kan vi skaffa en till chinchilla! :D
Jag är överlycklig!
Jag vill ha en hona den här gången och hon ska utan tvekan vara silvermarmorerad. De är så otroligt vackra!
Annat som hänt så har jag fått mail från Bea.
Jag hamnade lite i ett chocktillstånd av det. Vet inte riktigt hur jag ska reagera...
-- Bea skrev -------------
Det är Bea här.
Jag vet inte hur du kommer reagera på det här, om du ens vill höra från mig mer, men jag måste skriva det här till dig.
Jag är verkligen ledsen för att det blev som det blev.
Om jag kunde ta tillbaks det jag gjorde som sårade dig så skulle jag göra det.
Jag saknar dig som fan och har mått skitdåligt över att vi inte har haft nån kontakt.
Jag har med flit hållit mig undan från Peter, i hopp om att vi kanske skulle kunna...jag vet inte...få nån rätsida på det här.
Jag är verkligen ledsen att det har blivit såhär.
Du är en av de underbaraste människor jag någonsin har träffat och jag saknar dig som fan.
Hoppas att allt är bra med dig.
-- Anna skrev -------------
Hej.
Tack för att du skrev...
Jag behöver fundera lite på det här, men jag lovar att skriva så fort jag kommit fram till något.
Detsamma...
-- Bea skrev -------------
Jag var rädd att du inte skulle svara, tack för att du gjorde det.
Okej.
Hoppas du har det bra.
_
Bea, om du läser det här hoppas jag att du inte har något emot att jag lägger ut de mailen. Jag har, som du ser, ändrat användarnamnen för att man inte ska kunna "spåra" upp...
Hur som hellst.
Jag vet inte vad jag ska svara... hur jag ska reagera...
En sak är i alla fall säker.
Jag tänker inte tolerera att någon i mitt liv pysslar med droger.
söndag 4 januari 2009
Sixten
Nu ska det sista packas och sen ska burarna göras rena.
Har egentligen suttit alldeles för länge vid datorn. Men men... jag ska säga som Peter säger: "Det ordnar sig" :)
Imorgon bitti bär det av och sedan väntar en tio timmar lång bilresa...
Har i alla fall hänt en kul sak... jag har bjudit ut en tjej från qx och vi ska på date veckan efter Lofsdalen :D
Ska bli jätteroligt och hon är jättesöt ^^
Lite jobbigt under dagen...
Var och lämnade Sixten hos Tomas idag.
I början av nästa vecka ska han åka till en tjej i Örebro och trivs de med varandra ska han flytta dit permanent.
Känns otroligt tungt, han kommer alltid vara min älskling, min bebis och, tillsammans med Peter, mitt livs kärlek.
Men han trivs inte där han bor nu och jag kan inte behålla honom själv pga allergi. Så vad har jag för alternativ? Ordna ett nytt hem eller ta bort honom. Det sista känns inte ett dugg lockande. Därför hoppas jag av hela mitt hjärta att han kommer till ett bra hem och att de trivs med varandra.
Hon verkar trevlig och hon har sagt att vi får komma och hälsa på om vi vill, om han nu flyttar dit permanent.
Var svårt att säga hej då till honom... jag grät...
Kommer sakna honom :'(
<3
lördag 3 januari 2009
Polyamouri
Tänkte egentligen skriva om det här i det förra inlägget, men det blev så långt och det här är lite orelaterat så... ja det blev ett nytt inlägg...
Jag har läst ett citat på nätet angående polyamouri.
"Den Dagen, kommer du inte behöva ifrågasätta yttranden av kärlek, du kommer veta att du är unik och att ingen kan ersätta dig, rädslan är borta, du är fri och kvar finns kärleken som en eld i dina vener, allt är möjligt."
Det citatet beskriver verkligen kärnan i polyamouri...
Det som gör att man väljer att leva polyamoröst, det som gör det möjligt att älska fler personer samtidigt, det som gör det möjligt att den man älskar faktiskt älskar andra än en själv också...
Smaka på citatet...
Läs det...
Lyssna på det...
Känn på det...
Erkänn... Låter det inte lockande? Låter det inte som ett ideal bland känslor?
För mig är det det.
Jag har läst ett citat på nätet angående polyamouri.
"Den Dagen, kommer du inte behöva ifrågasätta yttranden av kärlek, du kommer veta att du är unik och att ingen kan ersätta dig, rädslan är borta, du är fri och kvar finns kärleken som en eld i dina vener, allt är möjligt."
Det citatet beskriver verkligen kärnan i polyamouri...
Det som gör att man väljer att leva polyamoröst, det som gör det möjligt att älska fler personer samtidigt, det som gör det möjligt att den man älskar faktiskt älskar andra än en själv också...
Smaka på citatet...
Läs det...
Lyssna på det...
Känn på det...
Erkänn... Låter det inte lockande? Låter det inte som ett ideal bland känslor?
För mig är det det.
Göteborg
Jag firade nyår med J och E i Göteborg.
Jag var väldigt nervös inför det, hade bestämt mig att ta reda på HUR jobbigt det egentligen är att se dem tillsammans... Och jag hade bestämt mig för att om det var för jobbigt skulle jag ta avstånd från dem en tid, något jag absolut inte vill/ville.
Men det var okay... Självklart var det jobbigt att se dem när de är sådär puttinutt-söta men det var hanterbart.
Jag har kanske sagt det förut men nu har jag verkligen lagt ut alla kort på bordet.
J vet att jag älskar honom och nu vet E det också.
Det känns skönt att jag inte behöver dölja det längre...
Eller det är klart jag måste dölja det, jag kan ju omöjligt visa det eftersom han inte är min, men jag behöver inte bagatellisera mina känslor för någon av dem längre...
Firandet i sig var väll okay.
Början av kvällen var riktigt jobbig, min rädsla för människor jag inte känner sattes in stenhårt och allt höll på brista när folk försökte få alla, inklusive mig, att stänga in sig i det trånga köket för att slå ett rekord av något slag.
Jag drog på mig mina ytterkläder och rusade ut i samband med att E kom ut och följde efter.
Vi gick bort en bit och satte oss och bara pratade. Jag öppnade mig och bara öste ut allt, tårarna rann, jag hyperventilerade och kände mig otroligt instängd i min egna kropp.
Men E stod kvar, hon var jättebra¨, pratade med mig, kramade mig när jag behövde närhet, gav mig utrymme när jag höll på att kvävas av mig själv...
Lagom till midnatt kändes det bättre och vi gick med alla andra till nån trappa där vi stod och såg på fyrverkerier och önskade varandra ett gott nytt år...
Efter att vi kommit in blev det en aning lättare.
Jag ansträngde mig otroligt mycket, tvingade mig själv, att börja prata med människor runt omkring, och trots att det var svårt så gick det ganska bra. Det var en del alkohol inblandat och det hjälpte nog till med att göra det lättare...
Åkte när festen slutade kring fyra-fem, kom hem, delade på en tallrik chili con carne med J och sen gick vi och la oss.
Dagen efter var en riktig slödag, jag struttade runt i mjukskläder hela dagen och enda gången jag var utanför dörren var när jag rökte och gick med E och handlade.
Jag lagade spaggeti och cornfärssås som var väldigt uppskattad och sen satt vi uppe och kollade på tv resten av kvällen.
Gick upp tidigt idag, J följde mig till tåget och vinkade av mig, och sen bar det av till Stockholm.
Mötte Peter, och det var underbart att träffa honom igen, få hålla om honom, kyssa honom...
Vi gick och åt lunch och handlade lite.
Blev ett par nya vantar (mina tappade jag på resan ner till gbg), två par sockor var och ett varsitt par underställ. För att inte tala om det bästa, en sprillans ny mobiltelefon!
Jag är kär i den...
Det är en Sony Ericsson W 980. Jättefin!
Jag döpte henne till Jaqueline.
Jag var väldigt nervös inför det, hade bestämt mig att ta reda på HUR jobbigt det egentligen är att se dem tillsammans... Och jag hade bestämt mig för att om det var för jobbigt skulle jag ta avstånd från dem en tid, något jag absolut inte vill/ville.
Men det var okay... Självklart var det jobbigt att se dem när de är sådär puttinutt-söta men det var hanterbart.
Jag har kanske sagt det förut men nu har jag verkligen lagt ut alla kort på bordet.
J vet att jag älskar honom och nu vet E det också.
Det känns skönt att jag inte behöver dölja det längre...
Eller det är klart jag måste dölja det, jag kan ju omöjligt visa det eftersom han inte är min, men jag behöver inte bagatellisera mina känslor för någon av dem längre...
Firandet i sig var väll okay.
Början av kvällen var riktigt jobbig, min rädsla för människor jag inte känner sattes in stenhårt och allt höll på brista när folk försökte få alla, inklusive mig, att stänga in sig i det trånga köket för att slå ett rekord av något slag.
Jag drog på mig mina ytterkläder och rusade ut i samband med att E kom ut och följde efter.
Vi gick bort en bit och satte oss och bara pratade. Jag öppnade mig och bara öste ut allt, tårarna rann, jag hyperventilerade och kände mig otroligt instängd i min egna kropp.
Men E stod kvar, hon var jättebra¨, pratade med mig, kramade mig när jag behövde närhet, gav mig utrymme när jag höll på att kvävas av mig själv...
Lagom till midnatt kändes det bättre och vi gick med alla andra till nån trappa där vi stod och såg på fyrverkerier och önskade varandra ett gott nytt år...
Efter att vi kommit in blev det en aning lättare.
Jag ansträngde mig otroligt mycket, tvingade mig själv, att börja prata med människor runt omkring, och trots att det var svårt så gick det ganska bra. Det var en del alkohol inblandat och det hjälpte nog till med att göra det lättare...
Åkte när festen slutade kring fyra-fem, kom hem, delade på en tallrik chili con carne med J och sen gick vi och la oss.
Dagen efter var en riktig slödag, jag struttade runt i mjukskläder hela dagen och enda gången jag var utanför dörren var när jag rökte och gick med E och handlade.
Jag lagade spaggeti och cornfärssås som var väldigt uppskattad och sen satt vi uppe och kollade på tv resten av kvällen.
Gick upp tidigt idag, J följde mig till tåget och vinkade av mig, och sen bar det av till Stockholm.
Mötte Peter, och det var underbart att träffa honom igen, få hålla om honom, kyssa honom...
Vi gick och åt lunch och handlade lite.
Blev ett par nya vantar (mina tappade jag på resan ner till gbg), två par sockor var och ett varsitt par underställ. För att inte tala om det bästa, en sprillans ny mobiltelefon!
Jag är kär i den...
Det är en Sony Ericsson W 980. Jättefin!
Jag döpte henne till Jaqueline.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)