Pussel

Pussel
Av: Lethiyra

Jag är ett pussel.
felplacerad människa,
tejp i fogarna.


Ibland känns det så... återigen är just nu ibland.
Jag är en människa med känslor utanpå.
Jag skulle kunna säga att jag aldrig varit bra med att bära ett skal men det är fel. Åren då depressionerna var som värst bar jag skal. Ett leende klistrat i ansiktet. Alla gick ju inte på det...

Men det spelar ingen roll om jag en gång var bra på det.
Nu är jag det inte... Nu är jag värdelös på att dölja vad jag känner.
Jag ser knappt någon mening med det.

Det jobbiga är inte att jag visar känslorna, det jobbiga är att jag känner dem.
Jag vill inte såra någon, allra minst mig själv. Och skall jag hålla inne alla de där känslorna känns det som om jag kommer gå sönder, sprangas i tusentals små bitar...
Men när känslorna sitter utanpå ser alla dem, visar jag dem för alla, öppet och obehindrat, och jag sårar folk.

Varför kan jag inte hitta ett mittenläge?

Jag är ett pussel med fel bitar tejpade intill varandra.