Jag känner mig så liten... känslan av att vilja och försöka vara så mycket mer än man faktiskt är. Jag är så trött på att misslyckas.
Nästa vecka är det förberedelsevecka och veckan efter det lajvet där jag är funk. Har ingen som helst lust att gå på något av det. Känner mig så trött ända in i själen när jag arbetar med det där... Jag vill strunta i allt vad det heter och bara ägna mig åt mina egna projekt.
Men hur skall jag kunna säga nej nu?
Det verkar som om jag kommer vara den enda funken som kommer på förberedelseveckan, vilket innebär sjukt mycket jobb för A om jag inte kommer. Men kommer jag måste jag hålla på att hjälpa 12-åringar att klippa tyg, rita ut mönster, visa hur man trär symaskiner (gång på gång på gång på gång... ofta till samma personer) med mera, med mera... Jag har ingen som helst lust med det. Jag hade hellre ägnat mig åt mina egna lajvförberedelser till de lajv som faktiskt räknas, mina chillor och mina vänner...
Sen är det alla intriger som måste skrivas. Det känns som om jag får dra så sjukt mycket av det där... och jag har varken lust, ork eller engagemang och sitta och hitta på intriger åt personer som skriver en bakgrundshistoria på tre meningar.
Och så är det lajv...
För första gången NÅGONSIN ser jag inte fram emot det överhuvudtaget. Helt ärligt känns det mest bara jobbigt.
Så hur ska jag kunna göra allt det här utan att gå under?
Och hur ska jag kunna säga "Nej" så här sent, när de räknar med mig?
Jag känner mig som en dålig människa...
Jag talade med Alina i telefon igår... hon sa att jag måste ta tag i min hälsa, att hon måste ha någon hon kan räkna med, som inte kommer så sporadiskt som jag gjort...
Det gör så ont... Jag VILL verkligen dit...
Men orken finns inte...
Jag har inte sagt något till henne men jag tänker inte fortsätta vara ungdomsledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar