Själslig frid

Jag har pratat med en bekant på facebook en stund här på nattkvisten. Ämnet har rört sig en kursgård han och hans flickvän besöker då och då. Har kollat in länken och den låter helt fantastisk! Ängsbacka heter kursgården och är så himla sugen på en kurs i dans och meditation, även om jag vet att det bara är önsketänkande. Jag skulle aldrig ha råd med något sådant.

Och jag tänker hur saker har förändrats. Hur livet har förändrats.
För några år sedan hade jag kastat mig huvudstupa in i det och gjort allt för att komma dit. Jag hade brunnit för iden om stället, men kanske framförallt om iden om en fristad.

Men jag tror jag funnit min fristad nu... ibland är det stökigt och då trivs jag mindre, men för det mesta är det ganska bra.
Det som lockar mig nu mest är det där från förr som jag saknar.
Meditationen, inspirationen, dansen, den där känslan om att vårda sin själ och sitt sinne...
Jag vill inte tillbaka till den tiden, för jag var en väldigt trasig människa då, men jag vill tillbaka till den gemenskapen som fanns.
Vet dock inte hur jag skall göra. Jag har inte kontakt med någon från förr och jag har svårt att komma igång på egen hand.
Dessutom, måste jag medge, så skäms jag över att jag blivit så passiv i mitt utövande...

Jag vill nå själslig frid.