Tänkte egentligen skriva om det här i det förra inlägget, men det blev så långt och det här är lite orelaterat så... ja det blev ett nytt inlägg...
Jag har läst ett citat på nätet angående polyamouri.
"Den Dagen, kommer du inte behöva ifrågasätta yttranden av kärlek, du kommer veta att du är unik och att ingen kan ersätta dig, rädslan är borta, du är fri och kvar finns kärleken som en eld i dina vener, allt är möjligt."
Det citatet beskriver verkligen kärnan i polyamouri...
Det som gör att man väljer att leva polyamoröst, det som gör det möjligt att älska fler personer samtidigt, det som gör det möjligt att den man älskar faktiskt älskar andra än en själv också...
Smaka på citatet...
Läs det...
Lyssna på det...
Känn på det...
Erkänn... Låter det inte lockande? Låter det inte som ett ideal bland känslor?
För mig är det det.
Polyamori är väl egentligen det ultimata när det gäller öppensinnad kärlek. Det borde funka, det låter ju så fint. Men jag vet inte. Jag är skeptisk. Jag har svårt för att dela med mig av den jag älskar till flera personer, och jag känner inget behov av att älska flera personer på det sätt som det innebär att vara tillsammans med dem. Jag älskar en partner. Jag älskar mina vänner. Anders älskar flera. Det är svårt. Jag vet inte.
SvaraRadera